Lärare vit krage
Göteborgs konstliv har precis som övrig kultur i Göteborg alltid haft en internationell prägel, inledningsvis främst med influenser och genom personer från Tyskland och Nederländerna , men senare även England , Danmark , Finland , Norge och under talets andra hälft, från Frankrike. Under lång tid präglades konstlivet även av en stor självständighet i förhållande till huvudstaden.
I Göteborg var det en borgerlig elit fokuserad på handel, som var de dominerade kulturkonsumenterna vilka skapade grogrunden för kulturlivet, istället för kungahuset och adeln, som så länge dominerade kulturlivet i Stockholm. Den här artikeln fokuserar på infrastrukturen för konst i Göteborg fram till talets slut, framväxten av ett mer offentligt konstliv med utbildningar, utställningar, grupper, organisationer och institutioner.
Det tidiga konstlivet i Göteborg var föga offentligt utöver det måleri och de skulpterade altartavlor och liknande som förekom i kyrkorna. Bildkonsten skapades av hantverksskråna och av enstaka målare, ofta utbildade i Tyskland. Målarämbetet i Göteborg grundades och samlade då mästare — inte bara i Göteborg, utan från hela västra Sverige. Kring sekelskiftet hade ämbetet blivit en helt hantverksbetonad organisation för dekorationsmålare, men trots det såg många utbildade målare vid Konstakademien sig fortfarande tvungna att bli medlemmar i ämbetet långt in på talet för att kunna vara verksamma i Västsverige.
För konstnärer bestod länge uppdragen främst av tak- och tapetmåleri i kyrkor, men Göteborg var också ett centrum för bildhuggare , med mästare som Hans Swant , Marcus Jäger den äldre och den yngre som skapade altaruppsatser och predikstolar. År placerades fyra trälejon av bildhuggare Hans Swant som målats av den nederländska målaren Jacob de Bois , vid brofästena av träbron Lejonbron.
Eftersom skulpturerna var av trä började de med tiden att murkna och ersattes kämparna av nya, huggna av Marcus Jäger d. Under senare hälften av talet börjar intresset för konst att märkas i samhället även utanför kyrkobyggnaderna, men enbart hos den bildade ämbetsmannaklassen.
Vad är en blå krage?
Sparre ägde som mest ett hundratal målningar som han bland annat införskaffat i England , Belgien , Frankrike , Tyskland och Nederländerna och han hade, näst Gustav III , sin tids största konstsamling i Sverige. Under talets första hälft blev det populärt att lära sig teckna och måla akvarell , inte minst för yngre kvinnor, då det sågs som ett led i en god uppfostran.
Några konstnärer som ägnade sig åt att lära ut detta i Göteborg var J. Schmidt, Carl Reinhardt och P. Konstlivet i Göteborg under denna tid var i stor utsträckning intim och tillbakadragen och där spelade kvinnorna en viktig roll. Många av dem har glömts bort, men exempelvis systrarna Nonnen, där främst Emily Nonnen gjorde sig känd, startade själv en ritskola De första offentliga bildkonstutställningarna i Göteborg arrangerades i Bloms lokaler och organiserades av Konst- och slöjdföreningen instiftad samma år av professor Carl Palmstedt.
Prästdräkt – Wikipedia
Redan på deras första möte den 17 mars presenterade föreningens medlemmar ett tal av sina egna verk i Bloms sal. Efter att Palmstedt öppnat mötet med att förklara föreningens syfte och sedan gått igenom viktiga händelser ur den svenska konsthistorien lästes en avhandling om färgernas kontrast. På eftermiddagen öppnades utställningen för allmänheten, och höll öppet fram till klocka fem samma dag då utställningen stängdes och tavlorna plockades ned.
Den första större offentliga konstutställningen i Göteborg som varade längre än en dag, arrangerades samma år, av samma förening och i samma lokaler. Utställningen pågick från juli till augusti och hade en publik på cirka personer [ 1 ] vilket alltså utgjorde ungefär var tionde göteborgare. För ansvaret att arrangera utställningen hade man engagerat konstnären och professorn Johan Gustaf Sandberg , med assistans av major Lagerborg, arkitekten Victor von Gegerfelt och skulptören Johan Peter Molin.
Utöver detta omfattade även utställningen konsthantverk och fotografi i form av en galvanografi av Molin och en dagerrotyp av Johan Leonard Björkfeldt.
Självporträtt [Självporträtt]
Vid mitten av talet var de konstnärliga kontakterna mellan Göteborg och Köpenhamn mycket livliga, mer än de var med Stockholm, och snart skulle liknande kontakter tas med Norge. Saloman var född i Tønder i Schleswig och utbildat sig vid Konstakademien i Köpenhamn. I Göteborg fick han en mängd porträttbeställningar, blev därför kvar och gifte han sig med en göteborgska.
Skråväsendet avskaffades och den 15 december samma år grundades Slöjdföreningen i Göteborg, vilket var en omorganisering av den tidigare Konst- och slöjdföreningen — nu med större fokus på att främja svenskt konsthantverk, hantverksindustri och slöjd. Även denna gång var det den dåvarande rektorn för Chalmersska slöjdskolan , professor Carl Palmstedt, som var ordförande.
Redan i december startade föreningen en skola i "före detta Bergströmska huset" på Östra Hamngatan 32, mitt emot Gustaf Adolfs torg , med 20 elever. Inledningsvis lärde man ut räknekonst, välskrivning, svenska, historia, geografi, ritning- och frihandsteckning.
Sommaren tillkom lektioner i modellering under ledning av målaren Axel Fahlcrantz. När Konst- och slöjdföreningen upphörde hade det uppstått ett behov för en ny förening. År grundades Göteborgs konstförening på initiativ av konstnären Geskel Saloman och Sven Adolf Hedlund , politiker och redaktör vid Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.
Fokus för föreningen var att stödja konstnärer genom att köpa och ställa ut konst men även att anordna konstlotterier bland medlemmarna.