När skrevs krig och fred
Omslag till första bandet av Barbara Lönnqvists översättning av Krig och fred Lev Tolstoj — var under dryga tre årtionden fram till sin död en av dåtidens mest omtalade och betydande tänkare och konstnärer. Tidigt uppmärksammad för sina skildringar från Krimkriget i novellsamlingen Från Sevastopols belägring nådde han internationell berömmelse med de stora romanerna Krig och fred — och Anna Karenina — Efter en livskris och religiös omvändelse övergick Tolstoj till ett flitigt politiskt, religiöst, filosofiskt och pedagogiskt författarskap vid sidan av ett fortsatt, om än mer sporadiskt skönlitterärt skrivande.
Han blev i hemlandet en mycket kontroversiell kritiker av såväl tsarmakten som den ryska kyrkan, något som ledde till att han exkommunicerades ur den ryska statskyrkan. Internationellt följdes hans inte sällan radikala skrifter med stort intresse av såväl konservativa som vänsterradikaler. Tolstoj blev också centralgestalt dock inte ledare för den andliga, sociala och pacifistiska rörelse som har kallats för bergspredikoväckelsen eller tolstojanismen och som kanske fick sin största betydelse genom sitt inflytande på senare politiker och aktivister som Mahatma Gandhi och Martin Luther King.
Tillsammans med Anna Karenina intar Krig och fred en särställning i Lev Tolstojs produktion — romanerna hör till världslitteraturens mest översatta.
Krig och fred / E-bok
Verket var redan vid sin tillkomst en historisk roman: den utspelar sig under Napoleonkrigen med början , huvudsakligen i Ryssland men också i miljöer runt de centraleuropeiska slagfälten. Läsaren får följa en grupp högreståndspersoner som i inledningsskedet är mer upptagna av societetsintriger och arvstvister än av det annalkande kriget; men i takt med att kriget fortskrider och de franska arméerna till slut närmar sig Moskva rycks de upp ur sina individuella liv och tvingas så ut i den kollektiva rörelse som är historiens gång.
Perspektiven växlar från det generella och historiska till det individuella, gestaltande och dramatiska. Enskilda gestalter kommer till liv med sina begränsade drömmar och horisonter, samtidigt som berättaren lägger fram sin skildring av de historiska skeendena.
Genom denna växelverkan mellan det individuella och det historiska uppstår en episk, storslagen berättelse som har tjusat läsare i halvtannat århundrade. Allt mer vill Tolstoj bevisa snarare än gestalta något — romanen blir mot slutet tydligt tesdrivande.
Biblioteken i Malmö
Den häftiga kritik mot maktfullkomliga auktoriteter som förekommer utgjorde ett för sin tid politiskt radikalt inslag. Krig och fred är ett mycket omfattande verk — den senaste svenska översättningen Barbara Lönnqvist, spänner över mer än 1 sidor. I sin första fullständiga utgåva — bestod romanen av fyra böcker, i sin tur uppdelade i två delar vardera. Den fjärde boken har dessutom en omfattande epilog cirka sidor i två delar.
Till svenska har Krig och fred översatts mer eller mindre fullständigt vid sex tillfällen: av Walborg Hedberg , Petrus Hedberg , ej släkt med föregångaren , Hjalmar Dahl , Blenda Svensson , Staffan Skott och Barbara Lönnqvist Översättningarna publicerades således under tre skilda perioder: i i slutet av talet, under författarens levnad; ii under talet, efter Tolstojs död och första världskriget; iii i en ny våg av klassikeröversättningar efter millennieskiftet.
Krig och fred - Leo Tolstoj - Google Books
Det gick således relativt lång tid mellan den andra och den tredje översättningsvågen, men som framgår nedan förnyades verket på svenska även däremellan genom flera moderniserade utgåvor och bearbetningar. Vid sidan av sin litterära och stilistiska särprägel är Krig och fred också ett ovanligt verk på några mer övergripande, formella nivåer, vilket starkt har påverkat dess översättningshistoria.
För det första uppvisar Krig och fred en säregen genremässig dubbelhet. Medan den större delen av texten utgör en formellt sett ganska typisk — om än mycket välskriven och medryckande — historisk roman, full av dramatik, otrohetsaffärer och storslagna jakt- och bataljscener, övergår Krig och fred i sina senare delar i allt tätare historiefilosofiska resonemang, som till slut tar över framställningen helt i den avslutande essän.
Med detta genreskifte följer ett stilistiskt skifte från det sinnligt gestaltande till det resonerande och ofta polemiska, något som både utgivare och översättare har behövt förhålla sig till genom åren, främst för att de essäistiska partierna har verkat avskräckande på många romanläsare. För det andra är ursprungstexten flerspråkig, med en stor mängd franska och en smärre mängd tyska inslag i den ryska textmassan.
Även detta har ställt vissa utgivare och översättare inför ett specifikt problem: Ska de franska uttrycken behållas som de är, ska de översättas med kommentarer eller hanteras på något annat sätt? För det tredje delvis som en följd av ovanstående två punkter har det funnits flera versioner av romanen, vilka dessutom uppvisar stora olikheter.
De ovan nämnda svenska översättningarna har haft åtminstone fyra olika förlagor, och det kan mycket väl vara så att inte en enda svensk översättning har utgått från samma text som någon annan.
Krig och fred - Stockholms stadsbibliotek
Versionshistoriken kräver därför en särskild förklaring. I hopp om att nå ut till fler läsare ville kretsen runt Tolstoj att romanen skulle populariseras, ett redaktionsarbete som författaren själv inte ville ägna sig åt. Uppgiften föll på kritikern och slavofilen Nikolaj Strachov, som förenklade romanen på framför allt två sätt: de talrika franska uttrycken översattes till ryska och stora partier av den avslutande historiefilosofiska essäistiken ströks.
Ingreppen ledde till att Krig och fred normaliserades som roman och gjordes betydligt mer tillgänglig för breda läsarskaror. Det var sedan framför allt i Strachovs version som verket kom att översättas och spridas i världen, om än ofta i ytterligare en form av ryska bearbetningar, där de franska uttrycken hade återbördats och översatts i noter eller anmärkningar i ursprungsskicket var de icke-ryska inslagen oöversatta.
Den historiefilosofiska essä som från början avslutade romanen är dock något som det stora flertalet av romanens läsare aldrig har stött på.