Hur såg första världskriget ut på östfronten
Målning av John Singer Sargent, Första världskriget varade från den 28 juli till den 11 november och var den dittills största världsomfattande konflikten. I kriget mobiliserade de industrialiserade länderna sina resurser och utrustade stora delar av sin befolkning med moderna vapen. Resultatet blev katastrofalt. Omkring 10 miljoner soldater och 7 miljoner civila miste livet, och miljontals sårades.
Vid sekelskiftet hade Tyskland utvecklats till ett ledande industriland med omfattande naturresurser och Europas största befolkning. Men landet hade få kolonier jämfört med några av de andra europeiska stormakterna. Att äga kolonier var bra för det egna landets industri som därigenom kunde förses med billiga råvaror och därtill fick en större marknad för försäljning av slutprodukterna.
De västerländska kolonialmakterna ökade också sin inbördes status genom att lägga under sig fler kolonier. Tysklands ynkliga tillgång på kolonier var därför en nagel i ögat på den stora industrijätten och något som tyskarna ville ändra på. Storbritannien hade å andra sidan många kolonier men såg ett hot i Tysklands ökande styrka. Det samma gällde Frankrike som dessutom inte hade glömt det förnedrande nederlaget mot Tyskland under kriget och därför gärna ville få en chans till revansch.
första världskriget - Uppslagsverk
Vid sidan av den rubbade maktbalansen i Europa, hade motsättningarna mellan de europeiska stormakterna under lång tid också förvärrats genom en växande nationalism. I Ryssland drömde man om att förena alla Europas slaver i ett rike. Ryssland hade därför ingått allianser med flera av de slaviska länderna, däribland Serbien se nedan. Något liknande gällde även för tyskarna som ville skapa gemenskap för alla germaner tysktalande , som till viss del fanns utspridda i Tysklands grannländer.
En annan bidragande orsak till den flammande nationalismen i Europas länder var hotet från socialismen. Socialismen i sin mest radikala extrema form hade som mål att förena arbetarna i alla länder varefter produktionsmedlen industrin, jordbruket etc skulle övertas av folket arbetarna genom revolution. Många regeringar runt om i Europa var livrädda för att detta skulle hända i deras länder.
Första världskriget, östfronten
Under senare delen av talet och början av talet arbetade därför Europas regeringar hårt med att stärka folkets identitet med den egna nationen. För att minska hotet utnyttjade många regeringar nationalismen som ett motmedel mot den växande socialismen. I och med det stärktes nationalismen inom landet samtidigt som idén om den egna nationens storhet inpräntades i folket. Den växande rivaliteten mellan Europas stormakter ledde i slutet av talet och i början av talet till en uppkommen rädsla för angrepp och krig.
Länderna kunde nu utnyttja sina nya industrier till att mobilisera enorma arméer. Många av Europas stater passade också på att ingå försvarsallianser med andra stater. De europeiska staternas säkerhetspolitiska åtgärder resulterade i att Europa vid talets början var uppdelat i två stormaktsförbund - centralmakterna trippelalliansen och ententen. Centralmakterna utgjordes främst av Tyskland och Österrike - Ungern.
Medan ententen framförallt bestod av Storbritannien, Frankrike och Ryssland. Båda maktblocken var dessutom knutna till Balkanländerna som de skrivit avtal med.
Första Världskriget: En epokgörande konflikt
En bit in på talet hade de olika allianserna och de europeiska staternas misstänksamhet mot varandra gjort Europa till en krutdurk. Det dröjde därefter inte länge förrän hela världen stod i brand. När den österrikisk-ungerske ärkehertigen och tronföljaren Franz Ferdinand och hans maka mördades av en serb i den bosniska staden Sarajevo i juni , sattes alla allianser i spel.
Händelsen blev en gnista som tände en världsbrand. Samtidigt ställde sig Tyskland bakom Österrike-Ungern. Mobiliseringslavinen var i rörelse.
Efter en månads resultatlösa diplomatiska förhandlingar kunde krig inte längre undvikas.