Gotlands djurfristad djurförbud

I många år har Gotlands djurfristad varit ett skyltfönster för djurrättsrörelsen, en plats där djur som blivit räddade från djurindustrier och slakterier har fått leva för sin egen skull. Djurfristaden har varit landets största, både sett till antalet djur och antalet följare i sociala medier. Den senaste månaden har fristaden fått mycket uppmärksamhet. Det började i slutet av oktober när länsstyrelsen besökte gården och beslutade att 13 får skulle avlivas.

Därefter hämtade Djurhemmet Tigerharen två minigrisar, Gotte och Bengt, från djurfristaden och publicerade en bild på grisarna som var kraftigt överviktiga, hade förväxta klövar och hudinfektioner. I slutet av november meddelade Gotlands djurfristad att styrelsen, efter ett krismöte, bestämt sig för att lägga ner verksamheten. Anlib har pratat med en handfull personer som varit volontärer på gården genom åren.

Deras berättelser skiljer sig från den idylliska och harmoniska bild som Gotlands djurfristad har visat upp på sociala medier. Några volontärer vill vara anonyma, andra vill framträda med namn. Jag vill verkligen inte fristaden illa, men jag känner att detta måste komma fram nu för att något liknande inte ska hända igen, säger Natalie Arlt som var volontär på gården under en månad tidigare i år.

”Tystnadskultur kring djurfristaden”

Volontärerna vittnar om hög arbetsbörda, otillräcklig introduktion, orimliga förväntningar, otydliga eller obefintliga rutiner, konflikter och smutskastning av tidigare volontärer. Fristaden ska också haft en ovilja att ta veterinärer till gården, underlåtit att behandla sjuka djur och haft en oförmåga att ta till sig kritik. Berättelserna skiljer sig på vissa punkter men är överlag väldigt samstämmiga.

Djurfristad sverige Gotlands djurfristad ska avvecklas och föreståndaren kan få djurförbud.

Malvadal grisfristad Länsstyrelsen beslutade under torsdagen att ge Gotlands Djurfristads föreståndare ett totalt djurförbud.

Malvadal gård Det meddelar länsstyrelsen efter ett nytt besök på gården där man upptäckt att den förra föreståndaren fortsatt ta hand om djuren, trots fullständigt djurförbud.

Det började ofta med att volontärerna, de flesta relativt nyblivna veganer med liten erfarenhet av djurskötsel, upptäckte djurfristaden på nätet och tog kontakt. Efter en kortare introduktion instruerades många att själva utfodra och ta hand om de cirka djuren under en stor del av dygnet. Även om arbetet var tungt hade de flesta ändå en positiv upplevelse till en början.

Tonläget förändrades efterhand och kommentarer om att arbetsuppgifter utfördes på fel sätt började bli vanliga. Om man ifrågasatte någonting på gården kunde det bli konflikter, ibland utskällningar. Därefter gav föreståndaren en entydigt negativ bild av volontärerna, bland annat i privata nätforum kopplade till djurfristaden.

Startsida - Nyheter

Natalie Arlt skulle vara på Gotlands djurfristad i sex månader tillsammans med sin pojkvän men stannade bara en månad. En varningsklocka var när de blev skuldbelagda för att ha tagit en ledig dag, en ledighet som fristaden hade uppmuntrat till. Men det var senare, när de var på fastlandet för ett kortare besök och fick distans till gården som de bestämde sig för att lämna.

Min pojkvän grät nästan varje dag på djurfristaden, men jag hade övertalat honom att vi skulle vara kvar, att vi skulle göra det för djuren.

Skulle rädda nödställda djur – fick djurförbud

Jag hade också ett hopp om att det skulle kunna bli bättre, säger Natalie Arlt. Jag var rädd. Under samtalsstöd har jag jobbat på att inse att det som hände inte var mitt fel, säger volontären. Efter länsstyrelsens ingripanden och bilderna på minigrisarna Gotte och Bengt har många utomstående undrat hur djuren har haft det på gården. Några volontärer reagerade på bristande klövvård och att sjukdomar inte behandlades.

Svaret var ofta att behandling skulle sättas in men sedan hände sällan någonting. Det fanns en konstant rädsla för att veterinärer och myndigheter skulle få upp ögonen för djuren på gården och rekommendera eller besluta om avlivning, säger Kristina de Wall som har bott på Gotland och var volontär några dagar i veckan under hösten och vintern Så på ett sätt förstår jag filosofin på djurfristaden.

Men om man vill att djur ska få leva ut sina liv måste man göra allt i sin makt för att de inte ska lida de sista åren. Det gjordes inte alltid. Vad som händer med djuren som är kvar på gården efter beskedet om avveckling återstår att se. Den nystartade föreningen Djurens hemtjänst, som har erbjudit sig att hjälpa till med omplacering av djuren, tvivlar på uppgiften.

Gotlands djurfristad har tidigare hävdat att anledningen till att de inte har omplacerat är att det är så svårt, och att ingen kan ta emot djuren. Men jag önskar förstås att det kunde vara sant för djurens skull, säger Linn Skoog, ordförande för Djurens hemtjänst.