Hur länge har färgen orange funnits
Allt medan världen utanför skiftar i allt djupare toner av snövitt och skymningsgrått, ska vi här i Kvanthopp dyka ned i avsnitt två av vår serie i sju delar, om regnbågens färger.
Orange färgbetydelse – Färgen Orange symboliserar entusiasm och känsla
I den här serien bekantar vi oss med spektrumets färger och deras betydelse för människan, från förhistoriens dimmor fram till vår tid, den moderna vetenskapens tidevarv. Och vilka är de här färgerna då? De är naturligtvis röd, orange, gul, grön, blå, indigo och violett. Rött behandlades i november, så december månads färg är med andra ord orange. Och det är ju en helt ypperlig färg med tanke på årstiden, för på många håll är just orange julfärgen nummer ett, med en direkt koppling till helige Nikolaus , jultomtens förebild.
Orange – höstens ruskigaste färg?
Och vilken är den kopplingen då, och varför är orange Nederländernas nationalfärg, och varför var de gamla alkemisterna så intresserade av orange — läs eller lyssna vidare så är du snart lite klokare. Innan vi dyker ned i den orange oceanen, en liten allmän reflektion kring spektrumet och dess färger. Vi tänker ju för enkelhetens skull att regnbågen har sju färger, som sagt.
Vi har inrett separata, distinkta fack i våra hjärnor där vi placerar föremål enligt vilken av de sju färgerna de utstrålar. Men i verkligheten funkar det ju inte så. Färgspektrumet har inga skarpa, klart definierbara gränser mellan rött och orange, eller mellan orange och gult, eller mellan gult och grönt, och så vidare.
Färgen Orange
Det är ett kontinuerligt intervall av våglängder som vår hjärna sedan tolkar som olika färger. Och varje färg flyter alltså sömlöst ihop med färgen intill. För mig är det här en sorts representation av själva livet. Livet är ett flöde, som en dag, från gryning till skymning. Vi går från babyålderns röda gryningsvärme via ungdomens klara, gula solsken, till livets högsommar med sina gröna blad och ljusblåa skyar, och slutligen till ålderdomens allt djupare blåa och mörkt violetta kvällsskyar.
Alla de här åldrarna har sina distinkta karaktärer, precis som regnbågen har sina olika färger. Men när jag ser på ett babyfoto av mig själv, och sedan tittar på min åriga spegelbild, så undrar jag när övergången skedde från det där till det här? Jag menar, varje kväll, så länge jag minns, har jag sett exakt lika ut i badrumsspegeln som följande morgon. Samma ansikte, samma spegel.
När gick jag från gryningsrött till skymningsblått? Kan jag peka på datumet i kalendern? För någonstans måste det ju ha skett. Som sagt så sker det lika steglöst som färgspektrumets glidande från rött till orange, till exempel. Och får spektrumet någon sorts ålderskris för det? Nej, det får det naturligtvis inte. Men kanske det var nog filosoferat för den här gången.
Dags att titta närmare på den här månadens färg, som alltså är orange. Orange är färgen mellan gult och rött i spektrumet av synligt ljus. Det är vad vår hjärna uppfattar då ögonen serverar den ljus med en våglängd mellan ungefär och nanometer. I traditionell färglära är orange en sekundär färg som man får genom att blanda gult och rött.
I den moderna, så kallade RGB-färgmodellen räknas orange som en tertiärfärg, en tredje rangens färg, i och med att gult, den ena komponenten utöver rött, inte är en primärfärg. Naturen älskar ju hur som helst orange, det förekommer i morötter, pumpor, sötpotatis och apelsiner och vem vet vad, och ofta då i form av det fotosyntetiska pigmentet karoten. Det är karotenet som färgar höstlöven i sprakande färger efter att det gröna klorofyllet har avlägsnats.
Sitt namn, orange, har färgen fått från apelsinen, vad annat. Det franska ordet kommer i sin tur från italienskans arancia , baserat på det arabiska ordet nāranj نارنج , som är lånat från persiskans naarang , härlett från sanskritens nāraṅga नारङ्ग , som i sin tur kommer från ett ord som syftar på pomerans på sanskrit.